Fina Martina

Repotaget var fullt av lömsk musik och kvinnor som var missnöjda med sin operation.

En kvinna som gjort operationen hade gått från ett masmissbruk till ett alkoholmissbruk, en annan yngre kvinna hade mycket överskottshud och var besviken på sitt landsting för att de inte betalade en operation för att ta bort överskottet, och en annan hade stora svårigheter att äta överhuvudtaget och var mycket ledsen över att hon gjort operationen.

Jag som själv är överviktig vet hur gärna man vill bli av med allt detta fett som bara är ivägen. Men jag tror inte att en gastric bypass är lösningen, iallafall inte för mig. Dels för att jag inte har så högt BMI att jag skulle få lov att göra en sådan operation, och dels för att jag inte tror på en quick fix.

Om man har ett matmissbruk så handlar det inte om maten. Det handlar om den psykiska hälsan. Därför är jag inte förvånad över att den första kvinnan gick vidare in i ett annat missbruk.

Om man går ner snabbt i vikt kan inte huden dra sig tillbaka och man får överskottshud, så enkelt är det. Tjejen i repotaget sa att hon innan inte hade velat visa upp sin kropp någonstans (typ på badstranden) innan operationen pga fetman. Nu vågade hon inte visa upp den pga den hängande huden. Även där kommer psyket in. Visst hade hon mycket extra hud och jag förstår att det kan upplevas som jobbigt. Men att landstinget inte ville betala för en operation som enbart är kosmetisk förstår jag mycket väl. (Hon hade fått gastric bypassen betald av dem) Vill man göra en sådan operation är det rimligt att man får betala den själv.

Om man däremot inte kan äta, och kräks upp till sju gånger per dag som den sista kvinnan i repotaget gjorde så förstår jag att man känner sig uppgiven. På en kontroll hade hennes läkare sagt att även detta troligen var en psykisk åkomma. Här tycker jag att landstinget ska gå in och påkosta psykologhjälp och/eller en till operation. Så ska man inte behöva ha det.

"Det man alltid fått höra, att man blir lycklig bara man är smal, det stämmer inte" sa en av kvinnorna. Som tur var tror inte jag på det. Jag tror inte att alla mina problem blir mindre i takt med att jag får en mindre kroppshydda. Däremot tror jag att man får en bättre livskvalitet rent fysiskt när man inte behöver bära runt på kanske 20 - 30 kg extra vikt.

Därför satsar jag på att gå ner i vikt långsamt med stadigt. Jag vill att min kropp ska orka leva så länge som det bara är möjligt. Att den ska orka bära mig, att mitt hjärta ska orka slå för mig.