Fina Martina

Idag har programmet titeln Slampor som hon finns överallt och handlar om påhopp och hot på internet, och om stalking.

Kvällen därpå kom ännu ett mess, "Vill du ha sex?" Jag blev rädd, blockerade numret och bestämde mig för att alltid ha persiennerna nerdragna härdanefter. Jag har inte hört något från mannen sen dess, men numera aktar jag mig för att ha öpnna persienner när jag byter om. Jag känner alltså behovet av att inskränka min frihet i min egen lägenhet.

Samma sommar åkte jag tåg. Killen som satt bredvid mig var språksam och verkade trevlig. Han var också från Halmstad, och efter att jag sagt att jag pluggade konstvetenskap påstod han sig vara väldigt intresserad av kulturlivet i vår stad. Vi bytte nummer. Kul med en ny kompis tänkte jag. Men, återigen, nej. Efter att jag hade gått av tåget (han åkte vidare) fick jag ett mess: "Du är snygg, jag skulle vilja ha kul med dig någon gång, vad säger du?" Efter det fortsatte han att messa och ringa, jag svarade inte. Ännu ett nummer att blockera.

Efter att detta hänt tänkte jag på om något av det som hänt var mitt eget fel. Kanske borde jag inte ha gått omkring i min lägenhet i enbart BH och trosor? Kanske borde jag inte ge ut mitt nummer till folk jag egentligen inte känner?

Nej, inget av det var mitt fel. Jag, och alla kvinnor, ska vara fria att gå lättklädda i sin egen bostad en varm sommardag och kunna ge ut sitt nummer åt en potensiell ny bekantskap utan att få frågor om sexuella kontakter upptryckta i ansiktet. Jag måste bara påminna mig om det då och då. Förhoppningsvis vågar jag dra upp persiennerna när sommaren kommer.